Vilken dag!

Klockan är snart nio, Moa har precis gått till skolan. Det är 16 grader kallt och solens första strålar har precis börjat leta sig fram och det är en klarblå himmel. Diset ligger fortfarande kvar över de snöklädda ängarna, och när jag går min första runda med Alix blir jag helt betagen av den vackra bilden som kommer till mig när jag går, just nu är jag så tacksam för att jag kan se allt det vackra som är runt omkring mig, att jag kan höra snön knastra under fötterna och känna kylan göra min hud stel och kall, för att i nästa stund träffas av solen strålar som värmer. När det är så här kommer den konstnärliga ådran fram och jag vill föreviga detta ögonblick, jag känner en otrolig lycka i magen och så nära naturen i denna stund.

Nästa runda är med Gin och då har jag kameran med mig, dags att föreviga :)